Saariston suojassa

Kaksikielisessä Kemiönsaaren omakotiyhdistyksessä nautitaan yhdessäolosta. Saaristo-olosuhteet tuovat toimintaan omat reunaehtonsa.

Vasemmalta hallituksen jäsen Birger Ekman, puheenjohtaja Peter Nabb, varapuheenjohta ja Niilo Lundell, vuokrausvastaava Pekka Laurén, sihteeri Ann Laurén ja oikealla hallituksen jäsen Karita Funck.

Mereltä puhaltava tuuli saa karaistuneemmankin saaristolaisen hartiat kyyryyn, kun Kemiönsaaren omakotiyhdistyksen aktiivit kokoontuvat kuvattavaksi Saaristomeren rannalle Taalintehtaalla. Yhdistyksen hallituksen sihteeri Ann Laurén johdattelee muut kotitalonsa edustalle ”omalle kivelleen”. 

"Tässä minulla on tapana istua ja ihailla merta”, Laurén kertoo.
Pakkasen paukkuessa lähes 20 asteessa ei rannalla tarkene kauaa istuskella. 
”Eilen oli niin upea ilma! Olisimme saaneet hienoja kuvia”, Ann Laurén harmittelee. 

Saaristossa eletään kuitenkin sään ja meren ehdoilla. Kemiönsaari on saaristokunta Varsinais-Suomessa. Moniin kuntaan kuuluviin saariin matkustetaan lautoilla ja yhteysaluksilla, ja matkat ovat pitkiä. Saaristo-olosuhteet vaikuttavat myös yhdistyksen toimintaan. 

”Me jaoimme kerran esitteitämme Rosalassa. Otimme niitä mukaamme kuitenkin liian vähän, ja ne loppuivat kesken”, nauraa Ann Laurén.

Lisää esitteitä ei samana päivänä ehtinyt hakea, koska yhteysalus Rosalan saareen ei enää sinä päivänä kulkenut. Yhdistyksen talkkarin työkeikat saarille on myös suunniteltava tarkoin, eikä niitä ehdi päivässä montaa tehdä. 

Saaristo-olosuhteet on otettava huomioon myös puutarhanhoidossa ja talojen kunnossapidossa. Maalit taloihin ja kasvit puutarhaan on valittava niin, että 
ne kestävät kovan auringonpaisteen, merituulen ja veden. 

Hyötyjäkin on: ”Keräämme merilevää rannoilta  kasvien ravinnoksi”, Ann Laurén kertoo. 

Ongelmia saarella aiheuttavat peurat, jotka syövät kukat, viljelykset ja marjapensaat sekä kuljettavat mukanaan punkkeja.

YHDISTYKSEN TOIMINTAA RYTMITTÄVÄT keväisin ja syksyisin pidettävät teemaillat. Asiantuntijoiden luennot puutarhanhoidosta, nuohouksesta ja muista ajankohtaisista teemoista ovat suosittuja. Vuoden kohokohtia yhdistyksessä ovat yhteiset juhlat ja matkat.
 
”Syysjuhliin kokoonnumme yleensä Kasnäsin Paviljonkiin. Siellä on aina elävää musiikkia ja tanssia. Ja todella hyvää ruokaa", sanoo Ann Laurén.

Yhteen kokoonnutaan vuosittain myös perinteiselle koko perheen joulupäivälliselle Taalintehtaan Strand-hotellissa.

”Paikalla oli noin 90 henkeä, kaikenikäisiä yhdistyksen jäseniä. Ravintola on yksi monista paikallisista yrityksistä, joiden kanssa teemme yhteistyötä ja jotka tarjoavat monipuolisia etuja jäsenillemme”, kertoo Ann Laurén.

Matkoja yhdistys järjestää vuosittain. Yhdessä on matkailtu ulkomaita myöten. 

”Osa matkoistamme on tarkoitettu lapsiperheille. Olemme käyneet esimerkiksi Särkänniemessä ja Zoolandiassa", kertoo Ann Laurén.

”Monilla ei täällä ole autoa. Meidän järjestämämme retket ovat heille tärkeitä. Bussit ovat aina olleet täynnä”, kertoo Birger Ekman

Ruokakulttuurilla on iso rooli yhdistyksen matkoilla. 

”Olemme vierailleet esimerkiksi Tartossa Hansa-markkinoilla ja Pärnun Grillifestivaaleilla. Tärkeintä kuitenkin on iloinen yhdessä olo”, Laurén kertoo.

KEMIÖNSAARI on yksi Suomen mökkitiheimmistä kunnista. Jäseninä yhdistyksessä onkin paljon mökkiläisiä ja veneilijöitä. 

”Vapaa-ajan asukkaille tärkeää on yhdistyksen tarjoamat edut, kertoo Peter Nabb

Suurin osa yhdistyksen 700 jäsenestä on ruotsinkielisiä. Aktiiveilta taipuu sekä ruotsi että suomi, ja kaikki asiat tiedotetaan molemmilla kielillä. 

”Osa jäsenistämme ei osaa ruotsia ollenkaan, osa taas ei suomea. Autamme kaikkia tarvittaessa”, Laurén kertoo.

Yhdistyksen jäsenmäärä on kolminkertaistunut viimeisen kahdenkymmenen vuoden aikana. Nuorempaa väkeä kaivattaisiin kuitenkin mukaan. 

”Tulin itse mukaan toimintaan vuonna 2008 ja lupauduin silloin vuodeksi. Nyt on mennyt 15 vuotta, niin hyvin olen viihtynyt. Meillä on niin mukavaa yhdessä. Mutta mielelläni antaisin hallituspaikkani jo nuoremmalle”, kertoo pitkään mukana ollut Karita Funck.


Teksti ja kuva Hanna-Mari Järvinen

Juttu on julkaistu Omakotilehdessä 1/2024


I skärgårdens skyddande famn

I den tvåspråkiga egnahemsföreningen på Kimitoön har medlemmar roligt tillsammans. Skärgårdsförhållanden har sina egna specialvillkor för verksamheten.

Till vänster är vice ordförande Niilo Lundell, styrelseledamot Birger Ekman, ordförande Peter Nabb, sekreterare Ann Laurén, uthyrningschef Pekka Laurén och till höger är styrelseledamoten Karita Funck.

Vinden som blåser från havet får även de mest härdade öbornas axlar att kura ihop sig, när de styrelsemedlemmarna i egnahemsföreningen på Kimitoön samlades för att fotograferas vid Skärgårdshavets strand i Dalsbruk.  Ann Laurén, sekreterare i föreningens styrelse, leder de andra till sin "egen sten" nedanför hennes egnahemshus.

"Det är här jag brukar sitta och beundra havet", säger Laurén.

När kylan slår till och termometern visar –20 grader vill man inte sitta länge vid stranden.

"Vädret var underbart igår! Vi skulle ha fått fina foton, beklagar sig Ann.

I skärgården lever man dock under vädrets och havets förhållanden. Kimitoön är en skärgårdskommun i Egentliga Finland. Till många av öarna som tillhör kommunen färdas man med färjor och förbindelsefartyg och resorna är långa. Skärgårdsförhållanden påverkar också föreningens verksamhet.

"Vi delade en gång ut våra broschyrer i Rosala, men tog med oss alltför för få av dem och de tog slut”, skrattar Ann Laurén.

De hann inte hämta fler broschyrer samma dag, eftersom förbindelsebåten till ön Rosala inte längre gick den dagen. Föreningens gårdskarls arbeten på öarna måste också planeras noggrant och han hinner inte göra många jobb på en dag.

Skärgårdsförhållanden ska också beaktas vid trädgårdsskötsel och husskötsel. Färger till hus och växter till trädgården måste väljas så att de tål starkt solljus, havsvind och vatten.
 
Det finns även fördelar:
”Vi hämtar tång från stränderna som är näringsfullt för våra odlingar och buskar”, säger Ann Laurén.

Stora problem på ön orsakar rådjuren som äter blommor, odlingar och bärbuskar samt hämtar massor fästingar med sig.

FÖRENINGENS VERKSAMHET PRÄGLAS av temakvällar som hålls vår och höst. Föreläsningar av experter om trädgårdsskötsel, sotning och andra aktuella ämnen är populära. Årets höjdpunkter i föreningen är gemensamma fester och resor.

Höstfesten brukar gå av stapeln ute på Kasnäs paviljon, där äter vi jättegod mat och dansar till levande musik, säger Ann Laurén.

Medlemmar samlas också varje år till den traditionella familje julmiddag på Strandhotellet i Dalsbruk.

”Det var cirka 90 personer där förra gången, föreningsmedlemmar i alla åldrar. Restaurangen är ett av många lokala företag vi samarbetar med, som erbjuder mångsidiga förmåner för våra medlemmar”, säger Ann Laurén.

Föreningen ordnar resor årligen, både inhemska och utlandsresor. 

Vi ordnar även resor för barnfamiljer, vi har varit både i Särkänniemi och Zoolandia", säger Ann Laurén.

"Många här har ingen egen bil. Resorna vi anordnar är viktiga för dem. Bussarna har alltid varit fullasatta", säger Birger Ekman.

Mat spelar också en stor roll när man reser. 

"Vi har varit fler gånger i Tartu på Hansamarknad och i Pärnu på grillfestival", säger Ann Laurén.

KIMITOÖN är en av kommunerna med flest stugor i Finland. Föreningen har en hel del fritidsboare och båtfolk som medlemmar.

"Viktigt för fritidsboare är de förmåner som föreningen erbjuder”, säger Peter Nabb.

De flesta av föreningens 700 medlemmar är svenskspråkiga. Styrelsemedlemmarna talar både svenska och finska och alla ärenden kommuniceras på båda språken.

”En del av våra medlemmar kan inte svenska, andra kan inte finska. Vi hjälper alla om det behövs”, säger Laurén.

Medlemskapet i föreningen har tredubblats de senaste tjugo åren. Det skulle dock behövas yngre människor med i verksamheten.

"Jag gick själv med i verksamheten 2008 och skulle ställa upp för ett år. Det har gått 15 år nu, jag har haft det så bra. Vi har så kul tillsammans. Men jag ger gärna min styrelseplats till en yngre person”, säger Karita Funck som har varit i föreningen länge.



Text och bild Hanna-Mari Järvinen