Ingå egnahemsförening tror på en ljus framtid för den tvåspråkiga kommunen. Både kommunens och före¬ningens tjänsteutbud är i sin ordning.
Då Ingå i västra Nyland är känd för sin potatis inleddes även denna intervju med att laga traditionell potatisgröt från Ingå. Därefter gick samtalet vidare till glada Ingå och egnahemshus. Uttrycket Glada Ingå används flitigt i kommunen, givetvis ofta i marknadsföringssyfte.
Vi sitter på Delta Cafe i Ingå småbåtshamn i sällskap av styrelsemedlemmar och aktiva från Ingå egnahemsförening. Jag träffar ordförande Mirja Lehtovaara, lånemaskinansvarig Göran Nyman, gårdskarlansvarig Jyrki Kannosto och styrelsemedlem Markku Pakkanen från Ingå Egnahemsförening.
Av dessa är endast Göran Nyman en infödd Ingåbo. Hans svensktalande släkt har bott i kommunen i hundratals år. Det fiskades flitigt i Ingå förr i tiden, något som även Nyman ägnade sig åt under en tid. Fisket har successivt ersatts av husbehovsodling av tomater och potatis.
”Det betyder väldigt mycket för mig att ha tomater och potatis i min egen trädgård. Havet betyder också mycket”, berättar Nyman om fördelarna med att bo i Ingå.
Mirja Lehtovaara ser också många fördelar med livet i Ingå: ”Jag tycker om att bo i en lantlig miljö åtta kilometer från centrum. Ingå centrum har dock all nödvändig service och det finns inga köer på hälsostationen, man kan få en tid samma dag som man ringer.”
Ingå präglas av egnahemshus. Det finns förstås också några flervåningshus, och nya är under uppbyggnad. Egnahemsföreningen tror på en ljus framtid för Ingå.
”Kommunen har blivit mer aktiv de senaste åren, servicen är i god ordning och alla får tala sitt modersmål. Bussförbindelserna till Helsingfors har också förbättrats avsevärt. Jag skulle dock vilja ha nya turistentreprenörer här”, fortsätter Mirja Lehtovaara.
Markku Pakkanen hoppas att den gamla tågförbindelsen ska återuppstå. Nu stannar Hangötåget tråkigt nog aldrig i Ingå.
Allt fler Ingåbor arbetar i huvudstadsregionen. Bussresan till Kampen tar cirka 45 minuter.
Det finns inga språkstrider i den tvåspråkiga kommunen. Detsamma gäller för den tvåspråkiga egnahemsföreningen.
”Det finns faktiskt många som flyttar hit för tvåspråkighetens skull, det gjorde vi också när vi lämnade Helsingfors 1984. Ingå blev en vinnare på flyttningsvågen i coronas spår förra året. Det är också många som har stugor och som bott här under hela pandemin”, berättar Markku Pakkanen.
Den starka tvåspråkigheten var också en del av anledningen till att Jyrki Kannostos familj flyttade från Nurmijärvi till Ingå för 30 år sedan. Familjen byggde sitt egnahemshus på en gång.
”Befolkningen blir äldre och underhållet av egnahemshus blir allt mer krävande. Egnahemsföreningens gårdskarlstjänst har därför varit mycket efterfrågad år efter år. Å andra sidan betjänar vi också till exempel sommarboende, vi ser till att deras sommarställen ser bebodda ut.”
Ingå Egnahemsförening har en gedigen medlemsbas på ca 430 medlemmar. Det är en hel del i en kommun med 5 500 invånare.
”Att kunna hyra olika maskiner och få tillgång till gårdskarl är de främsta anledningarna till att gå med i föreningen. De erbjuds bara till medlemmar i föreningen”, fortsätter Mirja Lehtovaara.
Det finns totalt 35 olika typer av maskiner att låna, från kompostkvarnar till fönstertvättar.
”Släpvagn tycks vara den populäraste lånemaskinen för de som bor i egnahemshus. Den har lånats 35 gånger i år. Totalt har alla våra maskiner lånats ut 193 gånger”, fortsätter Göran Nyman.
Också nya Ingåbor lånar maskiner flitigt.
”Det händer till exempel i samband med husförsäljning att man får höra att man bör gå med i egnahemsföreningen på en gång”, konstaterar Nyman.
Gårdskarlstjänsten bidrar också lite till sysselsättningen i en kommun av denna storlek.
”Vi anställer två till tre gårdskarlar åt gången, som bland annat klipper gräs och hugger ved till en timpris på tio euro. Vi har också en medlemscirkel för snöskottning som cirka 20 kunder per år ansluter sig till”, berättar Jyrki Kannosto.
